Vadstena Triathlon – Race report

Det är ju alltid nervöst inför tävling men det var något annorlunda med den här, det var lite extra nervöst. Att själva simmomentet kändes lite olustigt efter dels Vansbrosimningen men även under andra testsimningar i öppet vatten där jag inte fått någon bra känsla var väl en liten del i det. Fast å andra sidan var jag inte orolig över att klara distansen eller att det skulle ta superlång tid så det är ju inte hela svaret på den extra nervositeten. Det är snarare så att triathlon har varit ett mål så länge nu att det känns riktigt stort att äntligen få göra premiär. Ja jag är ju till och med medlem i en triathlonklubb sedan snart ett år och dessutom har jag nyligen signat upp mig på en Ironman. Tänk om jag tycker det är skit med triathlon! Skulle ju även köra i Väsby SS Triathlon färger så det är ju lite extra pirrigt, man vill ju inte skämma ut klubben.

Fredagen innan tävling hade jag i vanlig ordning stenkoll på allt som skulle med, börjar ju dessutom få vana från klassikerloppen så nu var det bara att packa med samma saker, fast allt på en gång. Ja förutom skidorna då. Min vana trogen skrevs listor, all utrustning kollades och klockan laddades. Det gick t.o.m så långt att små test av transitions gjordes för att få in rutin på att skifta från simning till cykel och sedan cykel till löpning, både med utrustningen och hur klockans triathlon läge fungerade. Skippade våtdräkten dock, gissade att jag inte skulle missa att ta av den.

På lördagsmorgonen var således allt packat och klart så efter en lätt frukost och en snabb kopp kaffe mötte jag upp Mathias utanför garaget. Alltid skönt att ha en kompis med sig på dessa små äventyr. Cykelhållare och cykel monterades och mot Vadstena gick färden.

Vi kom fram i god tid och även om det fortfarande var lite nervöst så hade jag en väldigt bra känsla. Solen sken, det var behagligt varmt. Vadstena är dessutom ett riktigt fint ställe som ligger vackert vid Vätterns östra strand och är full av historiska byggnader. Efter uthämtning av startkuvert med nummerlapp, chip och Finisher tröja, ja faktiskt redan innan målgången, gick vi in mot torget där vi satte oss vid en uteservering för en bit mat. Mitt val av en hamburgare ca två timmar innan start var inte så klokt men mer om det senare. Precis bredvid uteservering gick löpbanan, rakt genom hjärtat av Vadstena och det fanns alla förutsättningar för en riktig folkfest.

Transition area inne på borggården i Vadstena slott

Trots all utrustning som ska på plats kändes allt lugnt. Folk runtomkring var fokuserade och det var nästan lite andaktsfullt inne på borggården av Vadstena slott där Transition area var förlagd. Jag hade redan innan övat in i vilken ordning utrustningen skulle på och hur den skulle ligga för att göra bytet så lätt som möjligt, och kanske framförallt för att inte glömma något. Cykeln hängs på en stång och bredvid på marken en handduk. Högst upp till vänster på handduken löparskorna och nedanför dem cykelskorna med strumpor istoppade plus de två Enervit gels som jag skulle ha med. Över cykelskorna lade jag racebältet med nummerlappen. Högst upp till höger solskärmen och nedför den en liten handduk till för att torka av blöta fötter. Hjälm med glasögon istoppade hängdes på cykeln. Bra så, klart för start.

Eller inte riktigt. Ett av de viktigaste momenten hängde på att jag fick på våtdräkten ordentligt. Efter en del googlande fick jag tipset att dra upp dräkten ordentligt på benen, ca 20cm från ankeln så att det sen gick att arbeta upp dräkten så mycket som möjligt i grenen. Då skulle man få bättre plats för axlarna och möjligen även avhjälpa tryck över bröstet. Det var iallafall värt ett försök, om det skulle hjälpa eller inte återstod att se.

Foto: Vadstena Triathlon

Efter en liten stressituation när Mathias gick för att lämna in en väska som tog lång tid trodde jag vi hade missat varandra så med ett par minuter kvar tills man skulle vara i startfållan gick jag ensam ned. Gissade att vi troligen inte skulle kunna köra så mycket av loppet tillsammans ändå då vi hade olika mål men det hade varit kul att starta tillsammans. Jag hann ned till vattnet för att doppa mig lite innan start. Det kändes kallt mot de bara fötterna men skulle ändå vara 19 grader. Gjorde min vanliga rutin med att sätta mig ned och låta lite vatten rinna ned innanför halsen på dräkten, alltid lika hemskt. Pressade ut dräkten lite för att få den på plats tog sedan några steg till och dök i. Vilket klart vatten var min första tanke. Nästan som i Grekland ju. Jag tog några simtag och det kändes ok. Kunde inte helt säga om dräkten satt bättre än men den lilla rundan runt första bojen kändes väldigt positiv.

Strax innan sprintstarten som var åtta minuter före den Olympiska vi skulle köra dök Mathias upp. Vi hann önska varandra lycka till, njuta av stämningen, joyvoice kören och det fina vädret innan det var dags att kasta sig i vattnet.

Foto: Vadstena Triathlon

Starten gick och Jag hade medvetet ställt mig lite längre bak för att inte dras med i för högt tempo. Första hundra metrarna var det lite trångt och buffsigt men höll mig lugn och simmade på i lagom takt. Kittlade några stycken under fötterna och blev kittlad av andra men det hör väl till. Efter tag släppte det lite och jag kunde simma på relativt ostört. Lite svårt med siktningen då bojen som skulle rundas, om än ganska stor, försvann bland alla likfärgade mössor men tänkte att så länge jag inte är ensam så borde det vara hyffsat rätt. Våtdräktspåklädningstricket fungerade fint och det kändes bra, inget tryck över bröstet och inte så tight över axlarna. Så jäkla skönt att kunna simma på med crawl utan stress eller oro, bara mata på simtag efter simtag. Simbanan var en tvåvarvsbana där man gick upp på stranden och rundade en funktionär, även kallad pinnen men hette tydligen Lotta egentligen. Tog ett felsteg så höll på att ramma stackars Lotta men hon fick en blöt kram istället. Andra varvet gick fint, i början inte alls många runt omkring så fick ta ett par bröstsimstag för att verkligen hitta bojen vid ett par tillfällen. När vi sedan rundade sista bojen var det helt plötsligt trafikstockning och lite kamp om positionerna. Kände inte att det var nödvändigt att jaga sekunder så tog det lite lugnare. Några meter efter sista bojen kom en snedseglare (eller snedsimmare) och typ rammade mig från sidan, vissa har större problem än andra med navigering.

Simning klar, upp på plats 40 på lite drygt 30minuter, ett tryck på klockans ”Lap” knapp för att gå till Övergång 1.

Lite vingligt att ta sig upp och kände mig lite yr. Sprang från Stranden förbi mycket publik, över vindbryggan och in på borggården. Hade dubbelkollat var min plats var så det skulle gå lätt att hitta. Sen av med våtdräkt, gick bra med tekniken jag övat in och sedan lugnt och metodiskt på med racebälte och energigels, torka höger fot på med strumpa och cykelsko, torka vänster fot på strumpa och cykelsko. Hjälm på, ned med cykel från stången och iväg. Glasögon sattes på samtidigt som jag sprang, med cykelskor!, ut från borggården över vindbryggan och sedan fick man hoppla upp på cykeln, klick på ”lap” igen och cykling segment påbörjat.

Första kilometrarna kändes det som att det skulle bli ganska tunga mil, trots att förutsättningar var kalas. Hittade en rygg strax efter start som jag la mig bakom medan jag fyllde på med en gel. Glömde som vanligt att för-öppna skruvkorken så lyckades inte öppna den liquid gel med koffein jag tänkt ta utan fick ta min andra vanliga gel. Insåg snabbt att jag skulle haft en flaska med bara vatten för det blev rejält kladdigt i munnen i värmen och efter gel och sportdryck. I en uppförsbacke tog kraften slut i den Fredrikshof’are jag låg bakom. Hon hade tempostyre så utgick ifrån att hon inte fick drafta, sorry, så jag drog vidare. Vi var då två ett litet tag som hjälptes åt, när luften gick ur en av oss tog den andra över. Efter en backe var jag dock ensam och allt eftersom kände jag mig starkare och starkare. Låg tillfälligt bakom vissa som jag körde ikapp men bara för att hämta andan sen kände jag att det fanns mer fart i mig så körde förbi och ifrån. Alltid kul att köra om folk med fina tempocyklar utan större bekymmer. De sista kilometerna in mot Vadstena tog jag det lite lugnare för att förhoppningsvis ha fräscha ben på löpningen, så fräscha de nu kan vara efter 4 mil på nästan 200w i snitt (ganska mycket för mig).

In i T2, klick på ”lap” igen och övergång 2 startad. Cyklingen gick på 1:11h med snitt på 33,5km/h, klart över mina förväntningar.

Hade inte alls tittat på totaltid utan höll bara koll på tid och distans. Lite klumpig löptur av cykeln in på borggården. Bytet till löparkit gick smidigt. Tyckte jag var snabb men i efterhand har jag förstått att jag var lugn och metodisk, inga misstag men också ganska långsamt jämfört med de snabbaste.

Foto: Mathias Lind
In/ut från borggården vid simning och löpning

Med lite ”tjocka” ben sprang jag ut ur borggården och tryckte in ”lap” igen för start av löpning. Av någon anledning är det tempo som känns naturligt efter cyklingen lite för högt, särskilt en dag som denna när kvicksilvret nådde upp mot 25 grader. Hade ändå svårt att sänka tempo så låg kvar på ca 4:30min/km några kilometer.  

Framöver får jag helt enkelt träna upp mig så jag klarar längre distans i det tempot. Efter ca 3 km kom man in i ett villaområde där man blev beskjuten av barn med vattenpistoler och vid ett hus hade de en vattenspridare, som jag dock inte lyckades tajma men dessbättre fanns det en man med vattenslang som lyckades spreja ned mig, helt underbart!

Löpbanan var en två-varvs bana på 5 km och in på varvning började det kännas rejält tungt, hade varit väldigt glad att få gå i mål nu men ett hett slitigt varv var kvar. Jag hade i det här stadiet även fått håll, eller åtminstone var det på gång och dessutom lite lätt illamående. I efterhand kan jag tänka mig att det var antingen hamburgaren som gjorde sig påmind eller att jag fyllde på med för mycket sportdryck under sista delen av cyklingen. Det jag såg mest fram emot på varv två, förutom målgången förstås, var mannen med vattenslangen. Efter hårt slit kom jag dit igen men då hade han eldavbrott, typiskt. De sista kilometerna var riktigt tunga, mer värmen än benen tror jag men när jag till slut sprang genom målportalen hade jag ändå gett vad jag kunnat den dagen. Skönt att höra lilla trudelutten från klockan när jag tryckte ”lap” för sista gången ”Triathlon klar” sa den, gött tänkte jag.

Förutom att hålla koll på tempot och lite pulsen hade jag ingen koll på totaltid, ville inte se det under loppet utan körde bara på. Kollade nu klockan efter målgång och blev riktigt glad att se tiden 2:39:25, jag klarade mitt A mål på 2:40, jäkligt skönt och supernöjd med hur jag genomförde loppet. Officiell tid 2:39:20.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s